”Starlight Express” är en maximalistisk dröm som får ditt inre barn att sjunga
Andrew Lloyd Webbers originella musikaler är både förbryllande och euforiska, och någonstans i skärningspunkten mellan dessa två motsatta känslor ligger verkets hjärta. Trots en viss skepsis i början kring den här showen har recensionerna skingrat tvivlen: showen går som tåget, med full fart framåt.
”Nästa gång du blir kär, hoppas jag att det blir med mig”
Starlight Express handlar om Rusty (Jeevan Braich), en gammal ånglok som utmanar sina jämnåriga till ett lopp för att imponera på sin drömtjej, Pearl (Kayna Montecillo) - en utsiktsbil. Denna musikal utstrålar en renodlad camp-känsla när huvudrollsinnehavarna, klädda i lokomotivinspirerade kostymer, rullar runt på scenen på rullskridskor, sjunger, dansar jive och har det helt enkelt fantastiskt roligt. Det är som Cars (2006), fast med tåg. Eller The Karate Kid (1984), men med tåg. Eller roller derby, fast åkarna är tåg.
Musikalerna hade premiär 1984, nästan ett decennium efter att Webber fick idén, som ursprungligen hade sina rötter i Thomas the Tank Engine-universumet. It morphed into a modern musical over time and has had several successful runs since then, making it the ninth-longest-running show on West End – a stage it now returns to with the latest production at Troubadour Wembley Park Theatre.
”Ingen kan göra det som ett ånglok, woo woo!”
Den nya Starlight Express passar perfekt in i en specialbyggd sal, med scenografi och ljuddesign som påminner om 90-talets spel och tv-shows och kostymer som skulle passa perfekt på en 80-talssuperhjälte. Designen bidrar också till en viss känsla av inlevelse i upplevelsen genom tävlingsbanor som sträcker sig in i publikens sittplatsområde, så att man då och då får se ett tåg susa förbi medan berättelsen utvecklas. I kombination med enastående specialeffekter och Webbers tidlösa musik är det svårt att inte förälska sig i detta spektakulära verk. Och det har kritikerna verkligen gjort, trots att de gjort sitt bästa för att hitta fel i den.
Teateruppsättningar hyllas ofta för sin nyanserade skildring av tunga ämnen och teman, en förväntning som även riktas mot Musikaler. Flera musikaler, särskilt sådana som Starlight Express, har tyvärr blivit hårt kritiserade för att vara för ”maximalistisk kitsch”, som Houman Barekat i The New York Times uttrycker det, en åsikt som delas av Andrzej Lukowski i Time Out och Tim Bano i The Independent. Ändå är de alla överens om en sak: att den här showen är själva sinnebilden av det gamla goda razzle-dazzle.
Starlight Express handlar om en pojke som träffar en flicka, blir förälskad i henne och utmanar de lokala storheterna på duell för att vinna hennes hjärta. Den är klassisk, den är söt och den är charmig på precis rätt sätt. Om det inte är underhållning i dess renaste form, vad är det då? Tack vare enastående insatser från alla i ensemblen och medverkande teamet tar denna föreställning dig med på det äventyr som ditt inre barn någonsin upplevt. Se bara till att du köper en biljett innan du kliver på.
Alla ombord på Starlight Express, nästa station: Troubadour Wembley Park Theatre!
Reseinspiration för London direkt i din inkorg
Upptäck nya städer med skräddarsydda upplevelser, exklusiva erbjudanden och praktiska restips!
